När jag gick i 1:an till 3:an, så gick jag i Haga skola, en liten småskola. Och då menar jag liten. Vi var 7 elever sammanlagt i 3 klasser. Och när jag då gick i första klass så var det jag och en kille, Ove, som delade den klassen. En dag börjar Ove att gråta väldigt mycket. Vi andra 6 var ju bara några meter ifrån honom och alla går dit och frågar förstås varför han var ledsen!?
-Hooon saaaa fåårrrskalle.....hulkar Ove och pekar på mig! Jag står som ett frågetecken och fattar i n g e n t i n g!??? Jag hade väl inte sagt fårskalle till honom!
Men det visar sig att jag där jag satt och lekte med något, kommer ej ihåg vad, hade sagt fårskalle av någon anledning. Och då Oves familj hade fåruppfödning.... så tog han väldigt illa vid sig och började gråta när jag sa fårskalle! Nu tyckte ju alla de andra att jag var en fruktansvärt hemsk unge och börjar ifrågasätta hur jag kunde säga fårskalle så Ove blev ledsen, tänk om de skulle säga hästskalle?? för att göra mig ledsen! (De valde ju förstås det som jag tyckte om, hästar)
Jag fattade ingenting, inte blev jag ledsen om de skulle säga "hästskalle" för att hämnas heller, bara lite förnärmad, för fårskalle är ju ett vedertaget uttryck, det visste ju alla, alla sa det, men inte hästskalle! Och insåg de inte vad löjliga de skulle låta om de skulle springa omkring och skrika hästskalle?
Hahaha, ja här fick ni ett skolminne av mig, det skulle vara
lite roligt att veta om Ove kommer ihåg detta!
Kommentarer